Jag väntar med otrolig otålighet på nästa Captain America film (Winter Soldier), som är i full fart med att spelas in as we speak.
Men medan vi väntar så kan vi väl bara ta ett ögonblick och bara uppskatta den avbild av perfektion som Chris Evans kropp är. Jag... jag tror min tjejiga sida dog när jag såg den här bilden (den hade dock vart bättre utan tröjan HEHEHE):
Åt pannkaksbrunch med Elin på balkongen, sen gick jag ner till stan och satte mig på Grappa med Lelle och tog en iskall cider i solen (brände mig lite, haha), sen gick vi till Pitchers och åt gott. Sen blev det en liten kvällsprommis med Lukas innan hockeyn, och jäklar vilken match det var!!
Det enda tråkiga är att jag blev jättesjuk igen igår. Hostan är bättre men min hals gör jätteont. Så nu måste jag göra det som jag hatar mest; ligga och vila när man är sjuk... TRÅÅKIGT.
Läste Warm Bodies, sen såg jag den på bio I FEBRUARI (100 ÅR SEDAN), och nu har jag längtat efter att den ska kunna laddas ner i bra kvalité, tror ni inte den kommer ut online idag då? När jag är ledig imorgon. JAAAA, LIVET ÄR SÅ BRA TJOHO!
Och jag vet inte varför, men jag är fortfarande lite ledsen över att R inte har en vit skjorta och svart slips som i boken... kanske för att Nicholas skulle vara så snygg i det hehe...
Imorgon ska jag träffa Lelle, på fredag ska vi på St:Eskils musikal med hela härliga musikalgänget och på söndag så ska jag åka till Erikslund med Lukas och c/o och käka tacobuffé för att fira in att jag får äta igen.
Jag önskar att jag hade tålamod och talang så jag kunde lära mig spela gitarr! Men även fast jag inte har det så snor jag oftast folks gitarrer och spelar hemska, improviserade låtar på dom. Förlåt för det alla ni med öron.
Jag förstår inte varför folk är så inne på att man måste dela sitt liv med någon. En själsfrände. En partner.
Om det nu finns en enda person på hela jorden som är perfekt för dig, en enda, hur stora är då oddsen att man hittar denna person i samma land? I samma stad? På samma skola? Men att man har hittat sin själsfrände i samma klass, eller vart tusan som helst, är ju bara en lögn man intalar sig för att må bättre över det faktum att man är tillsammans med en annan person, just för att man inte står ut med att vara själv. Man har hittat en person som man gillar att ligga med helt enkelt. Det är en lögn man intalar sig bara för att man inte står ut med att inse att man övergav sina drömmar, sina framtidsplaner, bara för att flytta ihop med den första bästa kille som man hittade i den lilla hålan man bor i.
Jag skulle definitivt kunna tro att jag har hittat min själsfrände om jag till exempel var i Västafrika och hittade en man där. Det är så mycket troligare än att man gifter sig med den personen man känt sedan dagis, bara för att man är för lat och trygg för att göra slut.
Och sedan själva hyckleriet med giftemål. Man har ett stort bröllop med klänningar som ser ut som bakelser, svindyrt käk, ett band som spelar, man hyr en stor lokal och sedan har man inga pengar kvar. Om man verkligen älskar varandra så är det väl själva giftemålet som är viktigt? Att man blir bunden till varandra. Jag har alltid sagt att om jag ska gifta mig, så ska jag göra det i ett kapell i Las Vegas, med Elvis som präst. För varför ska såna idiotiska saker som giftemål vara så jäkla extravaganta? Jo, för att dom vill fokusera på annat än det misstag dom gör.
Jag förstår att det är kul att ha familjen och vänner samlade, men att slänga ut mer än 10.000 konor på en klänning man bara ska ha på sig en gång, när barn runt om i världen inte har råd att gå i skolan, känns så äckligt rent utsagt.
Man märker verkligen vilka personer som är olyckliga i sina förhållanden. Det är dom som vill trycka upp sina relationer i andras ansikten. Både i verkligheten och i sociala medier. När dom är så osäkra på sin kärlek att dom måste få den bekräftad från andra människor. Det är rätt sorgligt. Särskilt när dom använder sin "kärlek" till ett sätt att skryta.
Jag vet att jag är rätt cynisk när det kommer till kärlek, men det är för att jag verkligen inte känner någon lockelse med att sitta och fnissa och slänga med mitt hår på krogen, medan en snubbe sitter och skryter om hur full han är och jag då är förväntad att bli SÅ imponerad. Eller att försöka ha ett genuint, intellektuellt samtal med en kille, bara för att sedan upptäcka att allting han pratade och höll med om inte stämmer, och han bara sa det för att få ligga.
Jag tänker aldrig nöja mig. Jag tänker aldrig sjunka så lågt. Jag mår för bra i mig själv, med mina vänner, mitt liv och allting runt omkring mig för att känna att "alltså omg, får jag inte bekräftelse av en kille så kan jag inte överleva".
Monument Valley, Arizona, USA, 2010
